Ryska Arktika är just nu världens största isbrytare, hela 173,3 meter lång med ett deplacement på 33 500 ton. Som ledare för nya Project 22220-klassen ska fartyget säkra godstrafik längs Norra sjövägen året runt. Denna atomdrivna jätte slår den tidigare rekordhållaren 50 Let Pobedy i både storlek och teknisk kapacitet.
Fartygen byggs vid Baltiysky Zavod-varvet i St. Petersburg åt statliga Atomflot. Klassen inkluderar förutom Arktika även systerfartygen Sibir, Ural, Yakutia och Chukotka. De ersätter nu successivt de gamla sovjetiska isbrytarna som varit i tjänst ända sedan 70-talet.
Rekordhållaren Arktika-klassen
Arktika-klassen är 34 meter bred och byggd för att krossa tre meter tjock is. Designen går ut på att hjälpa tankfartyg och gastankers genom ryska Arktis svåra isförhållanden. De massiva dimensionerna krävs helt enkelt för att bryta en ränna bred nog för moderna handelsfartyg.
Förra rekordhållaren 50 Let Pobedy är 159 meter och har tjänstgjort sedan 2007. Även om den fortfarande körs innebär Project 22220 ett rejält teknikskifte. De nya fartygen har större skrovvolym och bryter is betydligt effektivare än föregångarna.
Tekniska data för Project 22220
Kraften kommer från två RITM-200 kärnreaktorer som vardera ger 175 MW termisk energi. Systemet matar totalt 60 MW axeleffekt direkt till propellrarna, vilket gör dem till de starkaste isbrytarna i drift. Bränslecykeln är utformad för att minimera underhåll och glesa ut bränslebytena.
Det variabla djupgåendet är en smart detalj. Genom att pumpa barlastvatten kan fartygen ändra djupet mellan 10,5 och 8,55 meter. Det gör att samma fartyg kan jobba både på öppet hav och i grunda flodmynningar längs Sibiriens kust.
Reaktorer och dubbelt djupgående
Konstruktionen bygger på en skrovdesign som balanserar stabilitet med kraft. Vid maxdjup använder fartyget sin tyngd för att krossa tjock havsis. Med mindre djupgående kan det istället ta sig uppi i floder som Jenisej och Ob för att nå hamnar inåt landet.
Reaktorerna sitter i ett skyddat utrymme fullt av säkerhetssystem. RITM-200 är mer kompakt än äldre modeller, vilket sparar plats ombord. Den ytan används istället för utrustning och lagring som ökar räckvidden.
Jämförelse med svenska isbrytare
Svenska isbrytare är betydligt mindre än ryssarnas atomfartyg då de är byggda för Östersjön. Sjöfartsverkets Idun är till exempel 74 meter lång och 17 meter bred. Det skulle faktiskt krävas mer än två fartyg av Iduns storlek för att matcha längden på en enda Arktika (vilket ger lite perspektiv).
Även vår tunga forskningsisbrytare Oden är mindre med sina 108 meter. Oden är visserligen en av världens främsta icke-nukleära isbrytare men Project 22220 har mer än dubbla deplacementet. Ryska flottan opererar på en skala som helt saknar motstycke i Norden.
Framtida projekt och flottans storlek
Tyskland planerar en ny forskningsisbrytare, ”New Polarstern”, som väntas bli världens största i sin kategori. Ett finskt företag fick kontraktet att bygga fartyget som ska ersätta nuvarande RV Polarstern. Exakta specifikationer är inte spikade än, men målet är att slå dagens forskningsfartyg i både storlek och labbkapacitet.
