Ölandsbron byggdes mellan åren 1967 och 1972. Byggnationen inleddes officiellt den 30 december 1967 när dåvarande kommunikationsministern Svante Lundkvist tog det första spadtaget på fastlandssidan i Kalmar. Bara några dagar senare, den 4 januari 1968, togs det första spadtaget på Ölandssidan av Fritz Börjesson.
Efter nästan fem års intensivt byggarbete stod bron färdig och invigdes högtidligt den 30 september 1972 av dåvarande kronprins Carl Gustaf, som senare blev kung Carl XVI Gustaf.
Bron över Kalmarsund kom att förändra livet för öborna och fastlänningarna för all framtid. Den ersatte färjetrafiken som tidigare varit det enda sättet att ta sig mellan fastlandet och Öland, och öppnade upp för nya möjligheter till pendling, handel och turism.
Planerna som ledde fram till bygget
Tanken på en fast förbindelse mellan Öland och fastlandet var ingen ny idé när bygget väl påbörjades. Redan 1932 började man diskutera möjligheten att bygga en bro över Kalmarsund. Det skulle dock dröja mer än tre decennier innan planerna konkretiserades.
Under åren genomfördes flera utredningar om olika alternativ för en fast förbindelse. Det var först 1966 som regeringen slutligen fastställde en plan för brobygget. Beslutet togs efter noggranna överväganden kring tekniska, ekonomiska och miljömässiga aspekter. När bygget väl kom igång 1967 var det resultatet av många års planering, diskussioner och politiska beslut.
Konstruktion och tekniska detaljer
Ölandsbron är en imponerande konstruktion som sträcker sig 6 072 meter över Kalmarsund mellan Kalmar på fastlandet och Färjestaden på Öland. Den är byggd som en balkbro av armerad betong och består av hela 155 spann. Denna konstruktionstyp valdes för att klara av de utmanande förhållandena i Kalmarsund med starka vindar och ibland hårda isförhållanden.
Bron har en fri segelhöjd på 36 meter, vilket gör att större fartyg kan passera under den. Den högsta punkten på bron ligger 41,69 meter över havet, medan den lägsta höjden är 6,65 meter. Brons bredd är 13 meter, vilket ger plats för två körfält samt gång- och cykelbanor. Bygget av denna imponerande konstruktion kostade 130 miljoner kronor, en ansenlig summa på den tiden men en investering som har betalat sig många gånger om genom åren.
Ölandsbrons betydelse och rekord
När Ölandsbron stod färdig 1972 var den Europas längsta bro, en titel den behöll fram till 1998 då Vasco da Gama-bron i Portugal invigdes. Trots att den förlorat sin europeiska förstaplacering är Ölandsbron fortfarande Sveriges längsta bro, om man bortser från Öresundsbron som delvis ligger på dansk mark.
Brons betydelse för Öland kan knappast överskattas. Den har haft en avgörande inverkan på öns utveckling, både ekonomiskt och socialt. Före brons tillkomst var Öland mer isolerat, särskilt under vinterhalvåret när is kunde försvåra färjetrafiken. Bron har bidragit till att minska utflyttningen från ön och har gjort det möjligt för människor att bo på Öland men arbeta på fastlandet. Den har också varit avgörande för utvecklingen av turismen på ön, som idag är en viktig näring.
Underhåll och framtid
Sedan invigningen 1972 har Ölandsbron genomgått flera omfattande underhålls- och reparationsprojekt. Brons utsatta läge mitt i Kalmarsund, med salt havsmiljö och hårda väderförhållanden, ställer höga krav på kontinuerligt underhåll. Den ständiga trafiken över bron bidrar också till slitaget.
Kostnaderna för underhållet av Ölandsbron har genom åren uppgått till över en miljard kronor, vilket är betydligt mer än den ursprungliga byggkostnaden. Dessa investeringar har varit nödvändiga för att säkerställa brons hållbarhet och säkerhet. Trots att bron nu har varit i bruk i över 50 år står den fortfarande stark och fortsätter att vara en livsviktig länk mellan Öland och fastlandet. Med fortsatt underhåll förväntas Ölandsbron kunna tjäna sitt syfte i många decennier framöver, som en symbol för svensk ingenjörskonst och som en avgörande infrastruktur för regionen.
