Enligt Försvarsmaktens kalkyler har JAS 39 Gripen E en intern bränslekapacitet på 4 163 liter och en driftkostnad runt 48 000 kronor i timmen. Det gör planet till ett av världens mest kostnadseffektiva moderna stridsflygplan. Jane’s Information Group landade i en studie på 4 700 dollar per flygtimme för Gripen, vilket tål att jämföras med 7 000 dollar för F-16 Block 40/50 och hela 18 000 dollar för den tvåmotoriga Eurofighter Typhoon.
Eftersom konstruktionen är enmotorig hålls både luftmotstånd och vikt nere, något som gynnar jas 39 gripen bränsleförbrukning. Den lägre förbrukningen kapar behovet av tungt logistikstöd. Systemet kan därför operera från vanliga vägbaser med väldigt lite markutrustning, vilket ger hög tillgänglighet i luften (även när försvarsbudgeten är tight).
Tekniska specifikationer och motoreffektivitet
Under huven på Gripen E sitter en General Electric F414-GE-39E turbofläktmotor, eller RM16 som vi kallar den i Sverige. Den trycker ur sig 62 kN i normalläge och hela 98 kN när efterbrännkammaren kickar in. Det är en ökning på ungefär 20 procent mot RM12-motorni i C/D-versionerna. Kraftkällan ger en toppfart på Mach 2 (2 470 km/h) och fixar ”supercruise”, alltså överljudsfart utan efterbrännkammare vid rätt last.
Exakt hur mycket bränsle drar jas 39 gripen hänger helt på gaspådraget. Jetmotorers törst är inte linjär; vid max efterbrännkammare rusar förbrukningen för att ge kräm åt stridsmanövrar. Som tur är har RM16 ett digitalt styrsystem (FADEC) som finjusterar insprutningen för varje läge och maxar räckvidden vid vanlig transportflygning.
Operativ räckvidd och bränslekapacitet
Saab har byggt om bränslesystemet rejält i Gripen E för att öka räckvidden. Kapaciteten har klättrat från cirka 3 000 liter i Gripen C till 4 163 liter i E-modellen (en ökning från 2 270 till 3 400 kg). Ingenjörerna löste 40-procentsökningen genom att flytta ut landningsstället i vingarna och fylla det frigjorda utrymmet i kroppen med soppa. Max startvikt landar nu på 16 500 kg.
Fulltankad och med externa fälltankar når Gripen E hela 4 000 kilometer. Behöver piloten stanna uppe längre finns en infällbar lufttankningsbom redo. Systemet lirar med NATO-standarden ”probe-and-drogue”. Tack vare större tankar och lufttankning kan planet hänga kvar i operationsområdet betydligt längre än sina föregångare.
Miljöanpassning och biobränsletester
FMV har tillsammans med GKN Aerospace testat gränserna med förnybara bränslen. Körningar med RM12-motorn bevisade att 100 procent biobränsle funkar tekniskt. De använde CHCJ-5, ett biojetbränsle gjort på hydrerad rapsolja. Motorn reagerade precis som vanligt, och tappade ingen dragkraft jämfört med standardfotogen.
Man har även gjort lyckade flygningar med Gripen C/D på en 50-procentig bioblandning. Det står klart att motorerna (F404/F414) sväljer syntetiska och biobaserade bränslen utan att man behöver meka med hårdvaran. Gripen-systemet är alltså redo för framtida miljökrav och eventuella bränslebyten i flygvapnet.
Bränsleförbrukning i olika operativa scenarier
Hela Gripens design bygger på att det ska gå undan på marken. En ”turnaround” där planet tankas, laddas och kollas tar under tio minuter med en tekniker och fem värnpliktiga. De kör ofta ”hot refueling” (snabbtankning under högt tryck) med motorn igång. Det minimerar dötiden på marken och kramar maximal effekt ur varje liter bränsle.
Prislappen på 48 000 kronor i timmen gäller vid blandad flygning. Ligger man bara och pressar i överljudsfart drar kostnaden iväg rejält eftersom efterbrännkammaren slukar bränsle. Piloten måste hantera gasreglaget smart för att balansera kinetisk energi mot räckvidd. Färddatorerna räknar hela tiden ut bästa profil så att soppan garanterat räcker hem till basen.
