Jupiter har 95 bekräftade månar, vilket gör den till planeten med flest månar i vårt solsystem. Denna imponerande samling av naturliga satelliter varierar kraftigt i storlek, från små himlakroppar som bara är några kilometer i diameter till Ganymedes, som är större än planeten Merkurius.
Antalet kända månar runt Jupiter har ökat betydligt under de senaste årtiondena tack vare förbättrad observationsteknik och rymduppdrag dedikerade till att studera gasjätten.
De galileiska månarna
De fyra största månarna runt Jupiter kallas för de galileiska månarna efter Galileo Galilei som upptäckte dem år 1610. Dessa månar – Io, Europa, Ganymedes och Callisto – är de mest kända och studerade av Jupiters månar. Ganymedes är den största med en diameter på cirka 5 268 km, vilket gör den till den största månen i hela solsystemet. Callisto har en diameter på ungefär 4 821 km, Io mäter cirka 3 643 km och Europa är den minsta av de galileiska månarna med en diameter på omkring 3 122 km.
De galileiska månarna är fascinerande världar i sig själva. Io är den vulkaniskt mest aktiva himlakroppen i solsystemet med över 400 aktiva vulkaner. Europa har en isyta som döljer ett globalt saltvattenshot, vilket gör den till en av de mest lovande platserna för att hitta utomjordiskt liv. Ganymedes har sitt eget magnetfält, och Callisto har den äldsta och mest kraterbelagda ytan bland de galileiska månarna.
De inre reguljära månarna
Förutom de galileiska månarna har Jupiter fyra mindre inre månar som också räknas till de reguljära månarna: Metis, Adrastea, Amalthea och Thebe. Dessa månar kretsar mycket nära Jupiter och har diametrar mellan 20 och 200 kilometer. Amalthea är den största av dessa med en diameter på cirka 167 km, medan Metis och Adrastea är de minsta med diametrar på bara omkring 20-40 km.
De inre reguljära månarna tros ha bildats samtidigt som Jupiter och kretsar i samma plan som planetens ekvator. De består troligen av liknande material som Jupiters inre – en blandning av is och sten. Dessa månar utsätts för stark strålning från Jupiter och kraftig tidvattenpåverkan på grund av sin närhet till den massiva planeten.
De yttre irregulära månarna
Den överväldigande majoriteten av Jupiters månar tillhör kategorin yttre irregulära månar. Dessa cirka 90 månar är relativt små med diametrar mellan 1 och 160 kilometer. Den största av dessa är Himalia med en diameter på cirka 170 km. Dessa månar kretsar längre bort från Jupiter, ofta i excentriska och retrograderande banor, vilket betyder att de rör sig i motsatt riktning jämfört med planetens rotation.
De yttre irregulära månarna anses vara infångade asteroider eller kometer som har fångats av Jupiters gravitation snarare än att ha bildats tillsammans med planeten. De kan delas in i flera grupper baserat på deras banegenskaper, vilket tyder på att de kan ha varit delar av större kroppar som har brutits sönder genom kollisioner. Dessa månar är svåra att observera på grund av deras små storlekar och stora avstånd från både Jupiter och jorden.
Nya upptäckter och framtida observationer
Under 2021 och 2022 upptäcktes tolv nya månar runt Jupiter, vilket hjälpte planeten att återta titeln som planeten med flest kända månar i solsystemet. Dessa nya upptäckter är resultatet av förbättrad observationsteknik och dedikerade sökprogram. De nyupptäckta månarna är alla relativt små och svåra att upptäcka på grund av Jupiters storlek och reflektiva yta som kan överglänsa de svaga månarna.
Astronomer tror att det kan finnas hundratals fler månar runt Jupiter som ännu inte har upptäckts. Många av dessa är troligen mycket små, kanske bara några hundra meter i diameter. Framtida teleskop med högre upplösning och känslighet, samt nya rymduppdrag till Jupiter-systemet, kommer sannolikt att avslöja ännu fler månar runt gasjätten. Jupiters månsystem fortsätter att vara ett aktivt forskningsområde som ger värdefulla insikter om solsystemets bildning och utveckling.
