Jordens omkrets längs ekvatorn är ungefär 40 076 kilometer eller 40 076 000 meter. Detta är svaret på frågan hur långt är det runt jorden. Vår planet är dock inte en perfekt sfär, vilket gör att omkretsen varierar beroende på var man mäter.
Jorden är något tillplattad vid polerna och utbuktad vid ekvatorn, ett fenomen som kallas för geoid. Detta innebär att omkretsen längs en meridian (från pol till pol) är något kortare än omkretsen längs ekvatorn, närmare bestämt cirka 40 007 kilometer.
Denna skillnad på 69 kilometer mellan ekvatoriell och meridionell omkrets kan tyckas liten i förhållande till jordens storlek, men den har betydelse för allt från navigation till klimatmönster. Den exakta kunskapen om jordens form och storlek är grundläggande för modern kartografi, satellitnavigation och många vetenskapliga discipliner.
Historiska mätningar av jordens omkrets
Människans strävan att förstå jordens storlek sträcker sig långt tillbaka i historien. Redan på 200-talet före Kristus gjorde den grekiske astronomen och matematikern Eratosthenes en anmärkningsvärt exakt beräkning av jordens omkrets. Hans metod var lika enkel som genial: han observerade att solen vid sommarsolståndet stod i zenit (rakt ovanför) i staden Syene (nuvarande Assuan i Egypten), medan den samtidigt i Alexandria, cirka 800 kilometer norrut, kastade en skugga som motsvarade en vinkel på ungefär 7,2 grader.
Genom att använda denna vinkelskillnad och avståndet mellan städerna beräknade Eratosthenes jordens omkrets till motsvarande cirka 39 690 000 meter. Detta värde ligger förvånansvärt nära dagens moderna mätningar, med en felmarginal på mindre än 1 procent. Eratosthenes prestation är särskilt imponerande med tanke på de begränsade mätinstrument som fanns tillgängliga under antiken.
Moderna mätmetoder för jordens omkrets
I vår tid används betydligt mer sofistikerade metoder för att mäta jordens exakta form och storlek. Satellitbaserade system som GPS (Global Positioning System) och avancerade laserbaserade höjdmätare ger oss möjlighet att kartlägga jordens yta med centimeterprecision. Det internationella projektet World Geodetic System (WGS) samordnar dessa mätningar för att skapa en gemensam referensram för jordens form.
Den senaste versionen, WGS 84, definierar jordens form som en referensellipsoid med en ekvatoriell radie på 6 378 137 meter och en polär radie på 6 356 752 meter. Denna skillnad på drygt 21 kilometer mellan radierna bekräftar jordens tillplattning vid polerna. Moderna mätningar visar också att jorden inte är perfekt symmetrisk – den har små oregelbundenheter som beror på variationer i massfördelningen inom planeten, påverkan från månens och solens gravitation, samt effekter av kontinentalplattornas rörelser.
Att resa runt jorden
Att resa hela vägen runt jorden är en utmaning som fascinerat människor i århundraden. Om man skulle försöka gå runt jorden längs ekvatorn, med en genomsnittlig hastighet på 12 kilometer per dag, skulle det ta ungefär 9 år och 2 månader att fullborda resan. Detta förutsätter förstås att man kunde gå över hav, vilket inte är möjligt. I praktiken skulle en sådan resa behöva följa landmassor och använda båtar för att korsa hav, vilket skulle göra den faktiska sträckan betydligt längre.
För den som föredrar cykel skulle samma resa ta cirka 3 år, om man cyklar mellan 35 och 45 kilometer per dag. Den första dokumenterade cykelturen runt jorden genomfördes av amerikanen Thomas Stevens mellan 1884 och 1886, då på en höghjuling. Idag finns det många långdistanscyklister som genomför liknande bedrifter, men vanligtvis följer de vägar som ligger långt från ekvatorn.
Jordens omkrets i perspektiv
För att sätta jordens enorma omkrets i ett mer greppbart perspektiv kan man jämföra den med välkända objekt och avstånd. Jordens omkrets på 40 076 kilometer motsvarar ungefär 381 667 fotbollsplaner placerade i rad. Det är också ungefär 100 gånger avståndet mellan Stockholm och Rom, eller cirka 4 gånger längre än Kinesiska muren.
Ljuset, som färdas med en hastighet av 299 792 458 meter per sekund, skulle ta cirka 0,13 sekunder att färdas runt jorden längs ekvatorn. Ett kommersiellt passagerarflygplan som flyger med en genomsnittshastighet på 900 kilometer i timmen skulle behöva ungefär 44,5 timmar av kontinuerlig flygning för att fullborda samma resa. Den snabbaste flygningen runt jorden genomfördes av ett modifierat Lockheed SR-71 Blackbird-flygplan som klarade resan på mindre än 24 timmar.
