Världens 16 000 avsaltningsanläggningar pumpar dagligen ut 141,5 miljoner kubikmeter giftig saltlake (en siffra som ligger 50 procent högre än vi tidigare trodde). Denna restprodukt är full av klor och koppar som slår hårt mot marina ekosystem. Samtidigt stannar produktionen av färskvatten på 95 miljoner kubikmeter per dag.
Hög energiförbrukning
För att få fram en miljon gallon färskvatten via avsaltning krävs hela 15 000 kWh energi. Jämför det med återanvändning av avloppsvatten som bara drar 8 300 kWh. Processen hänger tungt på fossila bränslen eftersom 95 procent av energin globalt hämtas från olja och gas. Saudiarabien bränner 300 000 fat olja varje dag bara för att hålla sina anläggningar igång.
I Israel slukar avsaltningen 10 procent av landets totala el. Tittar vi framåt mot 2030 väntas energibehovet för vattenproduktion i MENA-regionen kräva 80 miljarder kubikmeter gas per år. Den volymen motsvarar dubbla årsproduktionen från Storbritanniens fält i Nordsjön. Det enorma energibehovet binder vattenproduktionen direkt till svängiga oljepriser och geopolitik.
Mineralfattigt vatten och hälsorisker
Processen rensar bort nästan alla naturliga mineraler, inklusive magnesium ohc kalcium. Studier kopplar nu drickandet av demineraliserat vatten till ökade risker för hjärt-kärlsjukdomar och benskörhet. Eftersom kroppen tar upp mineraler bättre från vatten än mat blir förlusten kritisk för folkhälsan på sikt.
Man måste återmineralisera vattnet för att göra det drickbart och stabilt, men det är både dyrt och krångligt. Utan rätt efterbehandling äter vattnet upp rörledningar och lakar ut metaller direkt i glaset. De som har avsaltat vatten som sin enda källa tvingas ofta äta mineraltillskott för att slippa bristsjukdomar.
Miljöpåverkan och marina ekosystem
Varje liter dricksvatten lämnar efter sig 1,5 liter giftig saltlake med en salthalt på 5 procent (betydligt högre än havets naturliga 3,5). Dessa utsläpp skapar döda zoner på havsbotten där inget liv klarar sig. Koldioxidutsläppen låg på 76 miljoner ton 2014 och ser ut att skena iväg mot 400 miljoner ton år 2050.
Termiska processer släpper ut hett vatten som höjer havstemperaturen lokalt och stressar känsliga arter. Mellanöstern, som har 70 procent av den globala kapaciteten, rapporterar återkommande utsläpp av giftigt avloppsvatten. Nya byggprojekt bromsas nu av miljölagar eftersom riskerna för kustmiljön blir för svåra att ignorera.
Ekonomiska utmaningar och höga kostnader
Avsaltningsmarknaden beräknas vara värd 21,7 miljarder dollar år 2025. Kapaciteten väntas dessutom öka med 25 procent mellan 2025 och 2029. Saudiarabien investerar 80 miljarder dollar i nya projekt för att klara efterfrågan. Tyvärr är prislappen för avsaltat vatten ofta tre till fyra gånger högre än för vanligt yt-, eller grundvatten.
De höga driftkostnaderna gör att tekniken mest syns i rika nationer. I Oman kostar lastbilsfraktat vatten upp till 20 euro per kubikmeter, medan solvärmedriven avsaltning kan pressa ner priset till 1-3 euro. Utan tunga statliga subventioner blir vattnet för dyrt för de med lägre inkomst, vilket skapar djupa klyftor i vem som faktiskt får rent vatten.
Tekniska begränsningar och driftsutmaningar
Omvänd osmos kräver dyra membran som snabbt kloggar igen av biologiskt material. Man måste rengöra med aggressiva kemikalier, något som ofta stoppar produktionen. Algblomning är en annan risk då toxiner kan smita förbi filtren och nå dricksvattnet. Det kräver ständig (och dyr) övervakning.
När man avsaltar bräckt grundvatten riskerar man att dra in saltvatten i sötvattenmagasinen. Det förstör brunnar permanent och hotar jordbruket längs kusterna. Systemen är komplexa och kräver specialutbildad personal, en resurs som ofta saknas i utvecklingsländer där vattenbristen är som värst.
